Nya hemmet

Nya hemmet

I 20 års tid ägde jag och min före detta make ett hus tillsammans, det var ett stort och fint hus vid havet och jag älskade verkligen huset. Vårt förhållande var inte bra de sista tio åren, han misshandlade mig både fysiskt och psykiskt så till slut blev jag tvungen att ge upp och lämna honom.

Det tog hårt på mig, både för att jag inte ger upp så lätt när det kommer till förhållanden men även för att jag inte ville lämna huset. Jag hade själv ritat alla ombyggnationer av huset så att det skulle bli mitt drömhus. Badrummet till exempel hade jag ritat och planerat ullt ut själv. Min pappa lade golvvärmen där och man kunde reglera värmen i ett reglage på väggen, bredvid den knapp som reglerade ljusstyrkan både på ljusrampen vid spegeln och på kristallkronan som hängde i taket. Just den lampan hade jag bestämt långt innan vi byggde om, jag hade sett den i en lampbutik.

Badrummet en favorit

I andra änden av rummet fanns en dusch och den hade jag lagt mycket tid på att hitta den perfekta, svängbara dörren eftersom jag ville få så mycket utrymme som möjligt för den stora och vägghängda tvättställsmöbeln.

Badrummet
Badrummet

Tanken med att bara ha vägghängd inredning i badrummet var att det skulle bli enkelt att spola av golvet när man skulle rengöra där, och så blev det. Jag kunde dessutom höja temperaturen på golvvärmen till max under tiden att det torkade, då gick det på nolltid.

Alla sådana saker saknar jag från huset nu när jag blivit tvungen att flytta till lägenhet. Det fanns ingen chans för mig att ta över huset utan det gjorde mitt ex, han hade alltid tjänat mycket mer än mig och hållit hårt på sina pengar.

Att leta lägenhet efter att ha bott i egent hus med havstomt var riktigt tufft, jag hittade inget som lockade och samtidigt kände jag mig som en förlorare som varken kunde hålla ihop äktenskapet eller behålla huset.

Det tog några månader för mig i lägenheten för att liksom läka ihop efter skilsmässan. Eller egentligen tog det kanske ett år men jag menar det mest akuta tog mig några månader. Jag var som ett öppet sår inombords. Inte för någon hade jag berättat om vad exet utsatt mig för eftersom jag ville skydda våra två barn från skammen och från att veta. När jag bott in mig under några månader, och samtidigt försökt hitta mig själv igen, så kände jag att det var dags för inflyttningsfest.

Bästa värdinnan

Eftersom jag alltid gillat att arrangera bjudningar, och var en populär värdinna, så kände jag en ny glädje och energi när jag började planera festen.

Jag skulle servera tio olika snittar och smårätter samt bjuda på champagne som kyldes ned i egenhändigt tillverkade champagnehinkar av is. Allt var så noga planerat och jag var så glad den dagen som festen skulle vara.

Hela hemmet var perfekt städat och jag hade köpt en ny rumsdoft på Rituals som jag älskade. Det luktade gott och allt var väl förberett. Jag hade gjort som förr i tiden och skickat ut riktiga inbjudningar på kort. Till alla gamla vänner jag alltid umgåtts med när jag bodde i huset och en del andra.

Den uteblivna festen

Festen skulle börja vid 18-tiden men en timme senare hade ingen ännu kommit. När det ringde på klockan strax efter 19 så hoppade hjärtat till, äntligen tänkte jag. Bara för att se att det var ett blomstebud från en av de inbjudna gästerna. Det fanns ett kort med där det stod “Förlåt. Lycka till med allt”.

Nu började jag på allvar bli orolig att ingen skulle komma, jag ringde en annan av de inbjudna men hon svarade inte. Istället skickade jag sms och frågade om de var på väg. Samma skrev hon “Förlåt men vi är inte i stan”.

När klockan var 20 hade jag gett upp och förstått att ingen skulle dyka upp på min fest. Jag slog mig ned i soffan med ett glas champagne och tog upp mobilen. Utan att tänka på det så öppnade jag facebook-appen, jag började bläddra nedåt i flödet. Plötsligt ser jag det, vänner hade taggat sig i en post och checkat in i mitt föredetta hem. Mitt ex hade arrangerat en bjudning samma kväll, och det var honom alla tyckte synd om efter skilsmässan, inte mig. För jag var ju den elaka och han den stackaren som blev lämnad. Då började jag gråta. Jag grät så mycket att jag fick lägga ifrån mig mobilen.

Leda
Leda

Efter en stund lugnade jag ned mig, när jag tog upp mobilen igen så bestämde jag mig för att inte gå in på facebook igen. Istället letade jag upp mina nyvunna favoritsid spel pokerstars casino. Efter att ha spelat en stund och lugnat ned mig så packade jag in snittarna i frysen och ställde tillbaka skumpan i kylen. Jag tänkte ta nya tag, men först sova. Morgonen efter vaknade jag stark och beslutsam igen.